Kossu Iskee!

På söndag blir det en liten roadtrip till Koskenkorva för att göra fältarbete när Koskenkorvan Urheilijat (“Kossu”) spelar Superpesis-match mot Sotkamon Jymy. Koskenkorva torde ligga någonstans i Ilmajoki nära Seinjäjoki. Inte riktigt i de finlandssvenska hemknutarna. KUL!

Koskenkorvan Urheilijat har en helt annan strategi för användning av musik än Vimpelin Veto som jag har studerat hittills. Givetvis gör jag inte fältarbete utan lite research först. (rekommenderar http://www.pesis.fi/superpesis/video/ för den bobollsnyfikne). Tippar att Kossu bjuder på rikligt med four on the floor techno.

Förhoppningsvis får hemmapubliken höra refrängen till denna låt…

Men eftersom gästerna Sotkamo leder Superpesis är jag inställd på att det blir en hel del av refrängen till denna…

Vem vet kanske man också får höra denna klassiker ett antal gånger?

Ah. Boboll. Vår nationalsport!

Några tankar om Jokerit till KHL

De som följer med sport eller ishockey överlag har ju inte kunnat undgå att Hartwall Arenan har sålts till ryska affärsmän och att Jokerit år 2014 kommer att börja spela i KHL. Ishockey-Finland och hockeyfansen har fått en rejäl dos av förändring att svälja.

För en som forskar i ljudmiljön på sportevenemang och bl.a. har skrivit om ishockeymusik ska det bli intressant att följa med hur Jokerit tacklar det här. För att ens kunna ha en liten möjlighet att klara sig i KHL behöver man Jokerit givetvis förstora sin budget rejält. Det brukar medföra höjda biljettpriser vilket i allra högsta grad påverkar publiken, fansen.

Det som är intressant med den europeiska fankulturen i ishockey är att den har influerats av fotbollskulturen. Det egna laget har ofta avvarat en läktarsektion för föreningens mest ljudliga fans, alltså en hejarklack. Detta är något som inte är praxis i t.ex. nordamerika. Även tifos förekommer i ishockey. Vi här i Norden är vana att ljudmiljön i bästa fall präglas, utöver den inspelade musiken i spelaravbrotten, av en kamp om luftrummet mellan hemma- och bortalagets supportrar. Precis som på internationell fotboll men där sjungs det ju oftast i varsin kurva. I Sverige finns det några ishockeylag som har lagt på sordin på DJ:n för att fansen ska få mera rum i ljudlandskapet. I Finland har vi både skränande hejarklackar och musik (eller reklam) i varje spelabrott. Oftast interagerar dess inte överhuvudtaget med varandra men det är en annan story.

Vad kommer månne att hända med Eteläpääty och hur kommer vol. 4 av Jokeritfansens “psalmbok” att se ut? Eller kommer ens en sån att behövas?

Kommer katupoiken laulu att tystna efter den sista säsongen i FM-ligan?

Fankulturen i KHL är ännu ett oprövat kort. Enligt en informant “over there”, inte i KHL utan NHL, är en fankultur likt den i Finland inte möjlig i NHL eftersom man som t.o.m. som säsongskortsinnehavare i princip sitter bredvid olika personer varje match.  I den nordamerikanska hockey är den snart utdöda organisten lite av en “ceremonimästare” för att få igång publiken. Den rollen sköts nu oftast av DJ:n och orgelloopar. Stänger du av musiken blir det väldigt tyst i NHL. På sin höjd kan du får höra “Go [team] Go” eller “Let’s go [team]!” skanderat av hockeyförsamlingen men oftast har de lockast fram av klappande händer och textramsor på videoskärmar. Ja, de har också börjat dyka upp i Finland.

I Finland har har bortasupportrar möjlighet att köpa biljetter till matcher. Ofta ges de även en egen läktarsektion. (Igen, i princip omöjligt i t.ex. NHL.) Var det någon annan än jag som reagerade på att man zoomade in den där lilla gruppen av Blackhawks-fans överdrivet mycket i den avgörande Stanley Cup-finalen i Boston? Go figure!

Man kan ju fråga sig om det är ditåt Jokerit nu trots deras goda intensioner är på väg? Att närmast bortalag ligger i St. Petersburg kommer givetvis att påverkar fansens beteende, både hemma och borta. I vintras invaderade 1600 Jokeritfans Åbo.

En imponerande manifestation! (Tror att gränskontrollen till Ryssland inte skulle kunna svälja en sån stor mängd Hesabor… 🙂 )

I finländska ishockeykretsarna associeras Jokerit inte bara med Eteläpäätys sång men också med Conti’s “Rocky Theme”…

…och Foo Fighters “Not like the Other”…

…till den grad att andra ligalag garanterat funderar två gånger innan de använder den musiken.

Men man kommer inte ifrån det faktum att det är nog helt andra krafter i rörelse när 1600 fans invaderar “Nakkikattila” i Åbo, eller när Eteläpääty sjunger Katupokien laulu, än när man väljer mållåt eller entrémusik. Traditioner och framförallt fansen engagemang kan inte skapas bara så där på en handvändning så det är klart att Jokerit och deras fans har en hel del att fundera på. Som tur har de ju över ett år på sig att smälta nyheten.

Det ska bli spännande att följa förändringen, att det kommer att bli en förändring är självklar. Det återstår att se om den går mot det glassiga, medierade NHL-spektaklet eller om man verkligen på allvar försöker ta till vara de traditioner som fansen också har varit med och byggt upp.

En sak är dock säker, Helsingfors har blivit ett derby fattigare.

Kick Off!

“Det är svårare att hitta en sportintresserad musiker än en musikintresserad sportare…”

Ungefär så inledde jag min magistersuppsats om Ishockeymusik (Åbo Akademi, 2008). Efter min magistersexamen från musikvetenskapen vid ÅA har jag inte kunna släppa dessa mina två favoritämnen musik och sport. När chansen att fortsätta studera uppenbarade sig så tog jag den och sedan hösten 2012 jobbar jag på en doktorsavhandling om musik & sport.

KuPS - Jaro 16.06.2013

KuPS – Jaro 16.06.2013. (Nej, det är inte jag med vikingahjälm)

Så efter att nu har varit doktorand i snart ett år har jag äntligen får tummen ur och skaffat en blogg. Här på bloggen kommer jag att skriva ner tankar, idéer och intressanta saker som jag behandlar och stöter på i min forskningsprocess. Kanske utvecklas bloggtexterna till användbar och vett text för de artiklar som ska ingå i min avhandling. Jag ber på förhand om ursäkt för att texterna kanske ibland kan bli lite akademiska.

De sporter som jag främst fokuserar på i min avhandling är lagsporter som fotboll, ishockey och boboll men också volleyboll, innebandy och korgboll. Jag gör fältarbete (“går på matcher”) regelbundet på bl.a. FF Jaros, Vimpelin Vetos, HC TPS och Kokkolan Tiikerits matcher. Du har kanske sett mig på någon match och tyckt att jag har betett mig underligt med min inspelningsmackapär. Det är inte bara en gång som jag har blivt eyeball:ad av säkerhetsvakter.

Saarikenttä i Vimpeli

Saarikenttä i Vimpeli

Mitt ämne tangerar många olika intressanta forskningsområden bl.a. ljudlandskapsforskning, bakgrundsmusik, filmmusik… Allt det som kan rymmas under det den engelska benämningen Ubiquitous Music, dvs. musiken i vår vardag – den musik som du oftast inte själv har valt att lyssna på. Jag är alltså intresserad av hur man använder inspelad musik på sportevenemang. Hejarklackar och den totala ljudmiljön är också kul och intressant men det är den inspelade musikens relation till sporten och tvärtom som fascinerar mig. Olika sporter har sin egen ljudkultur men lag skapar också under årens lopp sina egna traditioner. Vissa saker förändras, ibland influerat av andra sporter, medan andra saker i ljudlandskapet “har alltid varit så här och ska alltid vara så här”.

Så öppna öronen och lyssna på musiken i din vardag du kommer att bli förvånad att största delen av musken är sådan du själv inte har valt.

Om du har tips du vill dela med dig av eller veta mera om min forskning kan du antingen fortsätta läsa min blogg, kolla in sidan om min forskning eller kontakta mig via feedback-sidan.

Så stick around!

Kaj