Tag Archives: SM-liiga

Tervetuloa helv… pudotuspeleihin!

(“Välkommen till helv… slutspelet!”)

Igår tog den långa grundserien i Liiga slut och för första gången någonsin tog Helsingforslaget HIFK hem segern. Men historiens vingslag var minst lika uppenbara i Vasa där ishockeylaget Vasa Sport för första gången någonsin gick till slutspelet. Grattis till det! Sport välkomnades, genom ett kabinettbeslut till ligan inför säsongen 2014-15.

För några veckor seden var jag själv på en Sport-match på Kopparön i Vasa. Då lyckades man besegra Kärpät med 2-1 efter förlängning. Då precis som många gånger tidigare lade jag märke till den rätt testosteronstinna och maskulina atmosfär som omringar Sports matcher. Detta är speciellt tydligt i den musik som framförs under Sports matcher, vilken står på en stadig punkbotten och som sedan kompletterats och breddats med musik av t.ex. Judas Priest, Nazareth andra klassiska rockband. Jag har för lite empiri från Sports matcher för att dra några uttömmande slutsatser men liknelserna till HIFK är uppenbara. Sen spelar man ju också Status Quos Whatever you want på Sports-matcher, något som man nog skulle dra sig för i andra ishallar där rivaliteten till HIFK är starkare.

Dock är Sport ännu mera ”smutsiga” än HIFK som med sin rockiga image har tydligare inflytande från Rock ‘n’ roll och sydstats Rhythm ’n’ blues. Sports lite skitiga musikprofil vill jag påstå kommer från kontanterna till punken och framförallt den finskspråkiga punkscenen i Vasa där speciellt gruppen Klamydia har varit väldigt framträdande.

När TV-kanalen Nelonen Sport intervjuade Klamydias frontfigur och solist Vesa “Vesku” Jokinen, lyfte han fram att Sport för honom är ”Vaasalaisuuden symboli” (“En symbol för Vasa[ländskehet?]). Man kan också påstå att Klamydia i någon mån är en symbol som för Vasa. Lite på samma sätt som att Turmion Kätilöt har en koppling till Kuopio och Kalpa. (Dock känner jag inte till huruvida hårdrocksbandet utöver de låtar de har skrivit för Kalpa har influerat lagets musikaliska profil i arenan.)

Det som Nelonen inte lyfte fram alls i sitt annars intressanta reportage om Vesku Jokinens kopplingar till Sport var de starka musikaliska banden. Detta trots att det torde vara syftet varför det överhuvudtaget är relevant att intervjua Vesku. Kanske tog med dessa kopplingar för givet (och t.o.m. unnade sig att klippa in bakgrundsmusik utan någon som helst koppling till Vasa eller Sport). Visst, en stor del av de som har följt med ishockey en längre tid vet kanske, jag säger kanske, att Vesku Jokinen och Klamydia bl.a. har gjort låten som nu används som Sports mållåt nämligen Sportti Voittaa (“Sport vinner”). Låten fanns med på mini-cd:n Suomi on sun som man gav ut självständighetsdagen 2002. Vesku figurerar, om än mera i bakgrunden, i bandet Brups som tidigare skrivit låtarna Kotkat samt 400v. till Sport. Här firar alla tillsammans Sports Mestis-guld (“div 1.”-guld) på torget våren 2011. Kotkat betyder “örnarna” och örnen är som symbol något som förenar både Sport och Vasa.

Klamydia har också gett ut en singel Tervetuloa helvettiin (“Välkommen till helvetet”) där man sjunger tillsammans med supportergruppen Red Army vilka är de som har gjort uttrycket känt i ishockeyfinland.

”Ylikovaa, ylilujaa*,
taas kuuluu huuto Vaasasta
Pohjanmaalla ei kumarrella
ja kotka nousee/liitää/iskee taas”

“För starka, för kraftfulla,
igen hörs rop från Vasa
I Österbotten bugas det inte
och örnen stiger /glider/slår igen” (skribentens översättning)

Refrängen citerad ovan antyder att man inte bugar för någon eller något, en attityd med tydliga kopplingar till punkens orädda och provocerande attityd. Hänvisningen till Pohjanmaa (Österbotten) kan säkert också ses som en förlängning av den österbottniska lokalpatriotismen i vilken det ingår ett visst “herrhat” (herraviha), speciell för herrarna innanför “Ring 3” i Helsingfors. Intressant nog kallade Vesku spelarna för ”herrat” i Nelonens intervju. Det finns säkert många andra saker och motsättningar som kan problematiseras, exempelvis att ishockeyn idag är en väldigt kommersiellt exploaterad och teknisk sport vilket står i kontrast till den, åtminstone från början, väldigt anti-kommersiella DIY-punkideologin.

En annan problematik knuten till lokal identitet är att Vasa Sport eller kanske man borde säga Vaasan Sport, vilket är dess finska namn, har en rätt finsk image trots att man har en rätt långt tvåspråkig fanbase. I en rätt uppmärksammad intervju från hösten 2014 när Sport gjorde debut i ligan, var det rentav en av spelarna som hänvisade till engelska och sportens internationalisering för att förklara efterleden ”Sport”  i föreningens namn. (Sport grundades 1939 som IF Sport, Idrottsföreningen Sport). Ordet “sport” är problematisk då det inte finns inte i det finska språket och skulle där blir översättas som ”urheilu”. I sina låtar har Klamydia också vanligtvis förfinskat namnet till det vardagligare ”Sportti”.

Låten Tervetuloa helvettiin är i övrigt en intressant överbryggning mellan den medierade (inspelade) supporterkulturen samt den som tar plats i ishallen. I ishallen, kallad Kopparön, är supportrarna på den så kallade ”Sundom Stå”-läktaren idag kända för att sjunga ”tervetuloa helvettiin” i en nedsläckt ishall då bortalaget gör entré. När jag besökte min senaste Sport-match var också denna del av evenemanget som var den mest intressanta och fascinerande. Ritualen samt samspelet mellan fansen och föreningen är fascinerande. (Nej, detta är inte min film)

Sports kontakter till punk & rock kan inte förbises men det verkar ha funnits vissa tendenser att försöka bredda den musikaliska grunden även mot den stereotypt rätt maskulina Suomi-rap genren. Hur annars kan man förklara KLASS1KKO:s Sport Anthem (Koita Ottaa Kii) från 2013 som har producerats i samarbete med föreningen. Huruvida den överhuvudtaget används idag kan jag inte yttra mig om, inte heller känner jag till om det finns en lika viril rap- som punkscen i Vasa. Det som dock är klart är att de rap­­låtar som har getts ut i anknytning till det finska landslaget har stått som förebild för KLASS1KKO:s Sport Anthem.

Med detta sagt återstår det bara att se hur långt örnen flyger i slutspelet.

 

*EDIT 11.03 kl. 15.05 Enligt den Vimpeli-baserade twittraren Viimeinen Löyjä är ord som t.ex. ylikivaa, ylihyvää, ylikovaa och ylimakeeta, alltså ord med förleden yli- (direktöversatt överbra) karaktäristiskt för (finska) talspråket i Vasa.

Se även http://www.city.fi/ilmiot/suomi-opas+08+vaasa/2745: “Vaasassa kaikki on joko ylihyvää, ylisuurta tai ylihauskaa. Puhekielestä viisastuneena jopa kaupunki on ottanut yli-sanan markkinointisloganikseen: tervetuloa Ylisiistiin Vaasaan!”

Hur lät matchen? (Ciao 3/2014)

Jag skrev för en tid sen en lite grej för JNT:s (Jakobstadsnejdens Telefon) kundtidning Ciao. Ciao kom i postlådan idag men finns också att läsa i digitalt format här HÄR. En finsk version här.

Artikeln är rätt inspirerad av ishockeysäsongen som just har kört igång. En forskares uppgift är ju också att popularisera och tillgängliggöra vetenskapen. Tror inte att det kan bli mycket populärare än så här. Bilden är från ishockey-VM i Minsk i våras (foto: Susanna Välimäki).

Några tankar om Jokerit till KHL

De som följer med sport eller ishockey överlag har ju inte kunnat undgå att Hartwall Arenan har sålts till ryska affärsmän och att Jokerit år 2014 kommer att börja spela i KHL. Ishockey-Finland och hockeyfansen har fått en rejäl dos av förändring att svälja.

För en som forskar i ljudmiljön på sportevenemang och bl.a. har skrivit om ishockeymusik ska det bli intressant att följa med hur Jokerit tacklar det här. För att ens kunna ha en liten möjlighet att klara sig i KHL behöver man Jokerit givetvis förstora sin budget rejält. Det brukar medföra höjda biljettpriser vilket i allra högsta grad påverkar publiken, fansen.

Det som är intressant med den europeiska fankulturen i ishockey är att den har influerats av fotbollskulturen. Det egna laget har ofta avvarat en läktarsektion för föreningens mest ljudliga fans, alltså en hejarklack. Detta är något som inte är praxis i t.ex. nordamerika. Även tifos förekommer i ishockey. Vi här i Norden är vana att ljudmiljön i bästa fall präglas, utöver den inspelade musiken i spelaravbrotten, av en kamp om luftrummet mellan hemma- och bortalagets supportrar. Precis som på internationell fotboll men där sjungs det ju oftast i varsin kurva. I Sverige finns det några ishockeylag som har lagt på sordin på DJ:n för att fansen ska få mera rum i ljudlandskapet. I Finland har vi både skränande hejarklackar och musik (eller reklam) i varje spelabrott. Oftast interagerar dess inte överhuvudtaget med varandra men det är en annan story.

Vad kommer månne att hända med Eteläpääty och hur kommer vol. 4 av Jokeritfansens “psalmbok” att se ut? Eller kommer ens en sån att behövas?

Kommer katupoiken laulu att tystna efter den sista säsongen i FM-ligan?

Fankulturen i KHL är ännu ett oprövat kort. Enligt en informant “over there”, inte i KHL utan NHL, är en fankultur likt den i Finland inte möjlig i NHL eftersom man som t.o.m. som säsongskortsinnehavare i princip sitter bredvid olika personer varje match.  I den nordamerikanska hockey är den snart utdöda organisten lite av en “ceremonimästare” för att få igång publiken. Den rollen sköts nu oftast av DJ:n och orgelloopar. Stänger du av musiken blir det väldigt tyst i NHL. På sin höjd kan du får höra “Go [team] Go” eller “Let’s go [team]!” skanderat av hockeyförsamlingen men oftast har de lockast fram av klappande händer och textramsor på videoskärmar. Ja, de har också börjat dyka upp i Finland.

I Finland har har bortasupportrar möjlighet att köpa biljetter till matcher. Ofta ges de även en egen läktarsektion. (Igen, i princip omöjligt i t.ex. NHL.) Var det någon annan än jag som reagerade på att man zoomade in den där lilla gruppen av Blackhawks-fans överdrivet mycket i den avgörande Stanley Cup-finalen i Boston? Go figure!

Man kan ju fråga sig om det är ditåt Jokerit nu trots deras goda intensioner är på väg? Att närmast bortalag ligger i St. Petersburg kommer givetvis att påverkar fansens beteende, både hemma och borta. I vintras invaderade 1600 Jokeritfans Åbo.

En imponerande manifestation! (Tror att gränskontrollen till Ryssland inte skulle kunna svälja en sån stor mängd Hesabor… 🙂 )

I finländska ishockeykretsarna associeras Jokerit inte bara med Eteläpäätys sång men också med Conti’s “Rocky Theme”…

…och Foo Fighters “Not like the Other”…

…till den grad att andra ligalag garanterat funderar två gånger innan de använder den musiken.

Men man kommer inte ifrån det faktum att det är nog helt andra krafter i rörelse när 1600 fans invaderar “Nakkikattila” i Åbo, eller när Eteläpääty sjunger Katupokien laulu, än när man väljer mållåt eller entrémusik. Traditioner och framförallt fansen engagemang kan inte skapas bara så där på en handvändning så det är klart att Jokerit och deras fans har en hel del att fundera på. Som tur har de ju över ett år på sig att smälta nyheten.

Det ska bli spännande att följa förändringen, att det kommer att bli en förändring är självklar. Det återstår att se om den går mot det glassiga, medierade NHL-spektaklet eller om man verkligen på allvar försöker ta till vara de traditioner som fansen också har varit med och byggt upp.

En sak är dock säker, Helsingfors har blivit ett derby fattigare.