Tag Archives: Koskenkorvan Urheilijat

Älä tyri nyt

Många har frågat – och gjort det många gånger – vad det är som är så intressant med boboll. Varför åker du dit och dit, du ska ju se på fotboll. Typ. Well, det finns många orsaker varför jag tycker boboll är intressant. De flesta av dem har nog att göra med att det faktiskt är vår nationalsport och spelet drar stora publikmängder till arenor mitt i skogen, om man överdrivar lite grann angående arenornas placering. När den värsta chocken hade lagt sig för mig (jag chockades av framförallt hur intressant spelet är men också hur mycket folk som kollar på boboll på plats)  insåg jag inte bara hur mycket finsk musik det spelas men också vilket otroligt skrikande det är på boboll. Åtminstone i Vimpeli, men på ett bra sätt.

Det som verkligen väckte mitt intresse var hur publiken när en motståndare ska slå skapar en enorm ljudmassa med vilken man inte bara försöker störa slagmannen men också försöker förhindra kommunikationen med bortalagets spelare som finns ute på fältet. Detta är ett ljudexempel jag ska hänvisa till i en artikel och jag har också spelat upp det på några föredrag. Här är det dessutom fråga om en rätt ofarlig situation. Motståndaren gör sig beredd att slå och genast reagerar publiken. Här är det två olika slagmän som slår. Lyssna själva.

Vimpeli – Joensuu. wav

Eftersom jag är intresserad av hur man använder musik i sportsammanhang blir detta fenomen ännu mera fascinerande när vissa lag väljer att göra så här:

Koskenkorvan Urheilijat – Pattijoen Urhelijat (Älä tyri nyt).wav

Alltså istället för att lämna rum för publikens deltagande gör man humor av situationen genom att spela Jukka Poikas hit “Älä tyri nyt, älä lyö yli nyt”. Man får spela musik ända tills klockaren kastar bollen uppåt. Sålänge klockaren kastar den horisontalt till t.ex. första boet för att taktikera och få rörelse ute på fältet får man alltså spela musik. Men genast bollen lämnar handsken och kastas uppåt måste man stänga av musiken. Hur kul Älä tyri nyt är efter den tjugonde gången kan man ju ifrågasätta. Men det intressantaste med exemplet är att publiken här är mycket mera passiv än i Vimpeli-exemplet. Det betyder inte att jag föredrar det ena eller det andra, det betyder bara att det finns olika kulturer och att detta givetvis måste utforskas. Koskenkorva spelar också musik när hemmalaget spelar “inne” men då givetvis av helt andra orsaker. Jag har så sent som idag fått mycket intressant information av en ny informant. Artikeln om musikens funktioner kommer att bli så bra! Bara jag skulle ha tid att skriva på den. Redigerar fortfarande en annan artikel.

PS. Vi finlandssvenskar brukar ofta stereotypiskt tycka att finnar skriker och skrävlar mycket. Jag vet att det är en elak fördom men undrar hur mycket av det som har med boboll att göra. Allt för få finlandssvenskar har upplevt boboll live men via TV (Urheiluruutu) kan man inte ha missat spelarnas hojtande. Tror att jag överlåter det åt någon annan att forska i.

Advertisements

Kossu ei iskenyt

I förrgår gjorde jag en liten roadtrip till Koskenkorva för att göra fältarbete när Kossu spelade mot Sotkamo på Sähkökoje-Areena Fältarbete innebär oftast lite inspelning, fotografering och observation. Sportsligt sett var det en intressant match eftersom Sotkamo i princip dominerar Superpesis för tillfället. Den enda utmanaren är enligt min begränsade expertis Vimpelin Veto men Sotkamo verkar ha ett rejält psykiskt övertag på dem.

Varför jag begav mig till Koskenkorva överhuvudtaget är givetvis inte för att se Kossu få stryk, för det var ganska väntat. Nej, det var för att man där har en helt annan strategi för musiken än Vimpeli och jag ville uppleva den på ort och ställe. I Vimpeli är ljudlandskapet under matchen i princip helt på publikens ansvar och publiken tar också ansvaret. När bortalaget ska slå, dvs. spela “inne” ropar Vimpeli-publiken högt och ljudlig och bildar en ljudmassa som inte bara är ämnad för att störa bortalagets slagman när bortalaget spelar “inne”. Nej, jag har blivit informerad om att, publikens ljud gör det svårare för bortalaget att kommunicera. “Väärä-ropen” och kommunikationen med spelarna ute i på fältet på blir mera utmanande sett ur bortalagets synvinkel. Ibland om det är för lite ljud kan man t.o.m. se nån ur lagledning höja armarna uppmanande åt publiken.

När Sotkamo hade slagtur i Koskenkorvar var det i princip tyst. I “normala” fall brukar man, speciellt när det är “ajolähtö” få höra Älä tyri nyt, älä lyö yli nyt eller Ota löysin rantein men eftersom den DJ som vanligtvis sköter om musiken, eller situationshumorn, hade råkat ut för force majeur var hans stand-in inte riktigt lika kvick och aktiv. Av tekniska skäl antagligen.

När hemmalaget hade slagtur, dvs. spelade “inne”, var det fullt ös. Eller tja, ljudvolymen var inte på den höga nivån man brukar höra på t.ex. ishockeymatcher, men i princip varje av hemmalagets slagmän ackompanjerades av musik. Nu var det inga musikaliska glirigar eller kommentarer utan med de kännskapa riffen från t.ex. Queens Another One Bites The Dust, Metallicas Enter Sandman och Dire Straits Money for Nothing koordinerades publikens applåder. Den musikaliskt “beläste” kanske noterar att en av dessa inte riktigt passar in. Vem ska bort? Nå, ingen eftersom Dire Straits-riffet var “remixad” och hade bastrums slag på varje slag i takten. Mycket enkelt för publiken att haka på och klappa med på varje fjärdedel. Annars skulle nog inte Matti Meikäläinen hitta slagen i riffet. Four on the floor helt enkelt. Även en Bon Jovi-hit hade bearbetats på liknande sätt. Ett genialiskt sätt att undvika diffusa handklapp på 1 och 3 eller 2 och 4. Någon estetisk-musikalisk upplevelse är det alltså inte frågan om. Tycka vad man vill om den musikaliska kvalitén men musiken har helt klart en planerad funktion. Och, ja, det tycks funka. Undrar vad Koskenkorvas mest hårdnackade Dire Straits-fans tycker?

Mera om bobollsmusiken och dess relation till det finska och sommaren en annan gång.

Namnet Koskenkorva inbjuder till hur många alkoholrelaterade ordvitsar som helst. Jag ska inte dra någon här men tyckte att det var lite ironiskt att man var sponsorerad av Illmajoen seurakunta.

WP_000610

Kossu Iskee!

På söndag blir det en liten roadtrip till Koskenkorva för att göra fältarbete när Koskenkorvan Urheilijat (“Kossu”) spelar Superpesis-match mot Sotkamon Jymy. Koskenkorva torde ligga någonstans i Ilmajoki nära Seinjäjoki. Inte riktigt i de finlandssvenska hemknutarna. KUL!

Koskenkorvan Urheilijat har en helt annan strategi för användning av musik än Vimpelin Veto som jag har studerat hittills. Givetvis gör jag inte fältarbete utan lite research först. (rekommenderar http://www.pesis.fi/superpesis/video/ för den bobollsnyfikne). Tippar att Kossu bjuder på rikligt med four on the floor techno.

Förhoppningsvis får hemmapubliken höra refrängen till denna låt…

Men eftersom gästerna Sotkamo leder Superpesis är jag inställd på att det blir en hel del av refrängen till denna…

Vem vet kanske man också får höra denna klassiker ett antal gånger?

Ah. Boboll. Vår nationalsport!