Monthly Archives: February 2020

Har du sjungit “mamma” Kallios Gymnastsång?

När jag grävde i arkiv för en tid sen stötte jag på en “Gymnastsång” skriven av den finska gymnastikens moder, “mamma” Elin Kallio (1859-1927, född Waenerberg). Sången är skriven år 1901 inför Finska kvinnors gymnastikförbunds tredje gymnastikfest i Helsingfors. Gymnastikfesten sammanföll med Gymnastikföreningen för fruntimmmer i Helsingfors 25-årsjubileum (nuvarande Helsingfors gymnastikförening) och den Rydberginspirerade texten publicerads i en liten historik som föreningen gav ut. Enligt skildringar i dagspressen har sången sjungits vid avslutningsfestligheterna på gymnastikfestens sista dag.

IMG_20200206_140908

Två första verserna ur gymnastsång publicerad i boken Minnen från Gymnastikföreningens för Fruntimmer i Helsingfors 25-åriga tillvaro 1876–1901.

Elin Kallio skrev inte melodin själv utan den är lånad från boerrepubliken Transvaals nationalsång, en melodi (“frihetssång”) som uppenbarligen var känd och populär vid den här tiden. Melodin är ingen traditionell folksång utan rör sig om en Volkslied skriven av den holländske kompositören, poeten och kvinnorättskämpen Catharina Felicia van Rees år 1875. Sången spred sig över världen i många olika typer av arrangemang (se Swanepoel 1979).

Kallios Gymnastsång verkar ha blivit väldigt populär bland kvinnliga gymnaster och den översattes till finska och gavs ut med namnet Voimistelulaulu år 1907. År 1913 dyker den upp i med en helt nykomponerad melodi av okänd kompositör och med namnet Voimistelijain laulu i Anni Collans bok Leikkilauluja under kategorin “Marssilauluja”. (Den verkar också kallas för Voimistelijain marssi i vissa skällor).

I Anni Collans svenska sångbok Sjung och lek! (1922) är den igen publicerad med sin ursprungliga melodi och versionen är rätt identisk med 1907 års finska version utöver att den svenska har alla sex verser. På finska har man nöjt sig med fyra.

Att Elin Kallios Gymnastsång har varit populär råder det inget tvivel om och sången har även önskats och sjungits tillsammans med finlandssvenska klassiker som t.ex. Modersmålets sång och Slumrande toner på gymnastikfester på 1920-talet. Texten publicerades t.o.m. i dagstidningar när gymnastikfester och -kurser ordnades runtom i landet. Men det finns skäl att tro att man eventuellt har sjungit sången med olika melodi på svenska och finska. Förbundet splittrades också på språkliga grunder slutgiltigt år 1921.

Men på 1940-talet tar spåren slut. Gymnastsången finns mej veterligen inte inspelad, och om och i vilka sammanhang den har sjungits efter krigen är för mig oklar.

Har sången konkurrerats ut av andra gymnast(ik)sånger  – det fanns också många andra i sångböcker från den här tiden – eller har den helt enkelt fallit i glömska efter krigen?

Hör gärna av dig om du känner till något om sångens historia. Har du kanske sjungit mamma Kallios gymnastsång?

Förvalta eller förändra – vilka sånger sjunger vi? / Vaalia vai muuttaa – mitä lauluja laulamme?

Text publicerad i Hufvudstadsbladet 11.1.2020. 
Suomennettu ja editoitu versio (Vaalia vai muuttaa – mitä lauluja laulamme?) on julkaistu Tutkimusyhdistys Suoni ry:n blogissa 4.2.2020

Förvalta eller förändra – vilka sånger sjunger vi?

När detta skrivs klingar julmusik i vart hörn och människor vallfärdar till sammanhang där man kan ta del av våra vackraste julsånger. Men i detta myller av julmusik pågår förberedelser för framtida storslagna sång- och musikevenemang i Svenskfinland. Jag tänker nu speciellt på Skolmusik 2020 i Jakobstad och den tjugofemte finlandssvenska sång- och musikfesten i Helsingfors 2021.

Temat för Skolmusik 2020 är havet och miljön och framför allt Östersjöns välmående. Det här ekokritiska temat har framför allt utmynnat i ett repertoarhäfte med sånger som hugade skolor och musiklärare ute i bygderna nu övar på musiklektionerna. Häftet innehåller även tips på vad man själv kan göra för Östersjöns väl.

Av de elva sångerna kan nämnas till exempel en hoppingivande Båtbyggarcalypso (musik Stefan Lindblom, text Malin Klingenberg) som tangerar barns mod och kreativitet samt Charlotta Kerbs grooviga Sopsorteringsreggae som inspirerar att gå från tomma ord till att handling, att hjälpas åt och skapa en kärleksfull relation till vår planet. Härmed utfärdas hitvarning för Tobias Granbackas och Johan “Nisse” Nybäcks energiska Hej kompis!.

Mycket kunde sägas om repertoaren och barn- och ungdomsmusik helt generellt (Skolmusik riktar sig till grundskolan och andra stadiets utbildning) men jag fastnar speciellt för Skolmusikrepertoarens förändrings- och framtidsinriktade perspektiv. “Barnkultur” (till exempel litteratur, musik, teater för barn och unga) har ofta ett budskap och en fostrande funktion. Konst och kultur erbjuder möjlighet att se världen som den ter sig just nu men också som man önskade sig att den var. Detta visar sig tydligt i Skolmusikrepertoaren, det vill säga man sticker inte huvudet i sanden utan tar fasta på världen som den har blivit och genom styrkan som finns i att musicera tillsammans ingjuter man hopp och manar till förändring.

Sång- och musikfesten 2021 har förstås inte kommit lika långt i planeringen men på hemsidan utlovas en bra balans mellan gammalt och nytt. På listan över den gemensamma körrepertoaren finns gamla favoriter som exempelvis Den blomstertid, I folkviseton, Suomi sång, Finlandia och Modersmålets sång samt en ny komposition av Cecilia Damström. Även nya verk av Ulf Långbacka, Andrea Eklund och Amanda Henriksson utlovas.

Den finlandssvenska sång- och musikfesten har en snart 130-årig historia och repertoarens innehåll och kravnivå har ända sedan de första festerna varit föremål för diskussion. Jag hoppas att sångfestens nykomponerade musik även i dag skulle kommunicera med samtiden och att än fler körer och orkestrar skulle sälla sig till den skara som tar ställning för miljön.

Visst, Sångfesten handlar också om att värna om ett kulturarv och den nya Skolmusikrepertoaren kan ses som ett förslag på nya bidrag till den gemensamma framtida finlandssvenska sångskatten. Men ser man lite mera kritiskt på saken kan man dra slutsatsen att ungdomen sjunger om framtiden medan vuxna i större utsträckning får fokusera på att förvalta ett klingande kulturarv. Men inte är det väl enbart barn och unga som ska föra fram budskap om social och ekologisk rättvisa? Så att vi vuxna ska kunna vifta bort det som sött eller naivt.

Nej, vi har bara en planet och de teman och sånger vi nu väljer att sjunga eller förtiga handlar ur ett större perspektiv om huruvida vi i framtiden över huvud taget har möjlighet att ordna massiva musikfester där vi kan sjunga och musicera lika privilegierat som i dag.