Monthly Archives: April 2021

Snoppen och snippan, vilket härligt gäng

Impuls publicerad i Hufvudstadsbladet 14.4.2021

Som förälder kan det vara en utmaning att prata med barn om de mest vardagliga saker ifall ämnet är starkt färgat av egna upplevelser. Man har kanske inte alltid heller det språk som skulle behövas för att hantera situationer och undviker därför vissa ämnen eller överför egna förhållningssätt till barnen. Det kan gälla frågor om kön, ras, jämlikhet eller vår syn på till exempel musik, konst eller andra hobbyverksamheter.

En annan utmaning är att barn redan i ung ålder översköljs av bilder, ord, musik och berättelser som färgar deras upplevelser av saker och ting innan föräldrarna ens hunnit ta upp dem till diskussion. I värsta fall kanske de rentav chockeras och därför är det viktigt att vi föräldrar har koll på den kultur som barnen konsumerar så att vi kan diskutera den på deras villkor och utifrån deras förståelse.

För ett par veckor sedan skedde en liten incident i den Ahlsvedska familjen. Fyraåringen hade fått lov att sitta med mamma och pappa på soffan och titta på roliga videor från en trygg svensk applikation på vår pekplatta. Föräldrarna satt – förstås – försjunkna i egna skärmar. Plötsligt ser vi en massa snoppar komma flygande. Sonen skrattar men vår reaktion var givetvis: “Herregud, var är det som pågår”. Man vet ju aldrig om han på något sätt har lyckats ta sig in på internets mörkaste hörn.

“Snippe-dipp-dipp-snippedi-snopp!”, sjunger han glatt samtidigt som vi andas ut: Det är ju bara Snoppen och Snippan. Förstås. Efter en stund sjunger vi alla med i refrängen “Snoppen och snippan vilket härligt gäng” och pratar om att alla har ju snopp eller snippa till och med gamla människor och därför sjunger vi “till och med på en gammal tant snippan sitter där så elegant”. Sången fortsätter ända in i bastun på kvällen.

Sonen hade alltså bara klickat sig fram till Bacillakuten på SVT Barn där Bacillbandet sjunger Johan Holmströms numera legendariska barnvisa “Snoppen och snippan”. Det är ett program där barn lär sig om kroppen och vardagssjukdomar. Låten kallar jag för legendarisk eftersom den redan börjar ha några år på nacken, men den blev aktuell för sonen först just nu. När låten gavs ut 2015 väckte Johannes Bartes animation en hel del uppståndelse och blev ett Youtubefenomen.

Sången bryter normer kring hur vi pratar om kön. Den namnger entydigt könsorganen och även om någon kanske tycker detta är gammal skåpmat så var det så sent som 2016 som RFSU jublade över att det i den nya upplagan av barnboken Totte och Malin äntligen finns ett namn för kvinnors kön – det är inte längre är “en springa med ett litet hål i”.

Visst finns det problem med videon också: den har ett manligt perspektiv, snoppen är inte bara i fokus den ser erigerad ut. Den är också heteronormativ och har vithet som norm. Det positiva är att musiken ger en ingångspunkt att samtala med barn kring saker som man själv, som barn av en annan tid, kanske inte har haft ord för och därför undvikit. Man, och kanske just främst män, har även sett kvinnans könsorgan mest som en svordom, både på svenska och på finska. Eller använt andra opassande ord som jag inte vill återge här. Snippa är bra.

Som far gläds jag åt att jag och min son, trots att videon även blottlägger andra normer att diskutera, via musik får ord och en gemensam grogrund som vi kan bygga vidare på så att vi i framtiden även kan diskutera andra frågor relaterade till kön och normer. Det vore illa om avsaknaden av ett gemensamt språk skulle bidra till svårigheter att prata om könsrelaterade ämnen.

I motsats till mycket av den barnmusik och -kultur som florerar så har den här faktiskt en tonart som inbjuder till sång. Det största problemet just nu är att få sonen att i något skede sluta sjunga refrängen.

__

Här låten och se videon här:

Ny publikation om Idrottsföreningen Kamraterna Helsingfors (HIFK) sång- och musikkultur (1897–1939)

För några veckor sedan publicerades min artikel “Texten som impulsgivare och skildrare av musikaliska praktiker. Idrottsföreningen Kamraterna Helsingfors sång- och musikkultur i historisk belysning (1897–1939)” i det sjätte numret av den vetenskapliga tidskriften Puls. Tidskriften ges ut av Svenskt visarkiv i Sverige, är Open Access och har redigerats Madeleine Modin (huvudredaktör) och Alf Arvidsson (gästredaktör).

Numret är fullspäckat att intressanta artiklar av vilken inte minst Hans K Hognestads artikel Hymner og nidviser. Fotballsangenes sosiale dramaturgi kan vara av intresse för den som är intresserad av musik och sång i idrottskontexter.

Min artikeln är förstås inte uttömmande om HIFK:s musikpraktiker men väl ett inledande inlägg i den vetenskapliga diskussionen om idrottsföreningars sång- och musikkultur ur ett historiskt perspektiv. Denna artikel berör ju uttryckligen den borgerliga idrottsrörelsen som IFK var en del av. Det finns alltså väldigt många intressant frågor kvar ännu angående exempelvis arbetarnas idrottsrörelse och de idrottsgrenar som HIFK inte hade på programmet.

En sak som jag inte kan sluta att tänka på är vem den “kände kompositör” som tillägnade HIFK en marsch år 1900 kan ha varit (se s. 108). Förslag mottas med tacksamhet. Många av kompositörerna som var aktiva då har fallit i glömska idag – inte minst de kvinnliga. År 1900 tillät HIFK ännu kvinnliga medlemmar. Det upphörde man med 1902 och man fick en sektion för kvinnor egentligen igen först 1932.

Puls nr 6 kan läsas och laddas ner på tidskriftens sida: https://musikverket.se/svensktvisarkiv/publikationer/puls/