Monthly Archives: December 2016

Ljudet av en bragd

Leave a reply

I tisdags hade jag möjligheten medverka i Bragdguldets tillkännagivningstillfälle på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Bragdguldsmedaljen delas årligen ut av Svenska Dagbladet och medaljören tillkännages alltid 6.12. Eftersom temat för den 45 minuter långa direktsända tillställningen (i Radiosporten och på SvD-webben) som leder fram till att pristagaren tillkännages i år var “Ljudet av en bragd” hade jag som forskare inbjudit att tillsammans med referenten Lasse Granqvist och Niclas Jonzon från Sportljud intervjuas i “Skavlan-stil” på scen av Björn Hygstedt från SvD.

Trots att det som forskare är en utmaning att leverera rappa, vetenskapligt hållbara och underhållande svar och kommentarer är det givetvis intressant och lärorikt att medverka i sammanhang utanför det strikt akademiska. Den här tillställning var riktigt rolig och diskussionen var avslappnad, humoristisk men ändå intressant.

Eftersom referenten Lasse Granqvist var före mig i tur och jag fick göra entré till tonerna av Den glider in (självständighetsdagen till ära) gled diskussionen inte helt oväntat in mot VM-låtar och speciellt sådana som inkluderar referentljud. Orden ”den glider in, den glider in i mål” ingick i den svenska tv-legenden Lennart Hylands referat från ishockey-VM 1962 och låtskrivaren Peter Karlsson byggde Tre Kronors VM-låt 1995 på ett citat (och sampling) från referatet. Den glider in var mycket populär i Sverige och innehade första placeringen på Svensktoppen cirka en vecka in i turneringen. Men när Lejonen vann finalen i Globen rövades inte bara medaljerna hem till Finland,  även låten blev en del av bytet. Av någon orsak upplevdes Sverige ha skrivit sin segerlåt på förhand och när Finland så vann omtolkades låten (i Finland) till Lejonens segerlåt. Vem kan väl glömma Jukka Tammis luftgitarrsolo inför 100 000 åskådare på Salutorget dagen efter finalen. (Nåja, mera om detta i en kommande artikel i Musiikki 1-2/2016)

Referenten tilltalar en för honom osynlig gemenskap men hen är förstås inte bara ett redskap för samhörighet; referenten är även en känsloförmedlare. De mest “bevingade orden”, vilka upplevs kollektivt av en nationell gemenskap inkluderas därför ofta i musikstycken. Andra givna låtexempel utöver Den glider in är New Orders World in motion, A-tyyppis Ihanaa, Lejonat, ihanaa och Finnish Hockey Mafias Taivas Varjele! men även Markoolios Mera mål. i Finland har vi en väldigt intressant kultur att skapa nya musikstycken, mashups och videon baserat på tidigare mediematerial. Att inte Lasse Granqvist referat från Tre Kronors 6-5 vinst mot Finland i  Hartwall-arenan 2003 har använts i Sverige är ur ett finländsk perspektiv otroligt. Här i Finland skulle det antagligen har blivit grund för många, många mashups.

Intervjuaren Björn Hygstedt envisades med att påpeka att Tre Kronor även slog Finland i VM-1962 (12-2?), alltså samma VM där Hyland yttrade orden “den glider in”. Det kände jag faktiskt inte till, betydligt intressantare än negligerandet av dessa fakta är ju att det även existerar Den glider in-versioner (t.ex. Stormwings) där Hylands referat har ersatts med J-P Jalos referat från VM-finalen i Globen 1995.

“Ljudet av en bragd” är ett mycket intressant perspektiv på idrottens musik och ljud och utöver det lilla vi hann diskuterat i tisdags hoppas jag kunna återkomma till temat i ett senare skede. Vi kunde ha snackat om detta hela eftermiddagen också men ett bragdguld skulle tillkännages.

Årets Bragdguld gick till golfaren Henrik Stenson. Han var faktiskt ett av mina starkaste tips. Fast det är ju lätt att påstå så här i efterhand..

dav

Tsunami & digital deltagarkultur

Leave a reply

Hur många gånger har man inte hört fotbollssupportrar sjunga lokalt meningsfulla texter på melodier som t.ex. Go West eller Na, na, hey, hey (kiss him good bye)? Det betyder inte att dessa låtar skulle framföras i sitt inspelade format särdeles ofta på idrottsevenemang. Nej, melodierna återanvänds idag ofta av supportrar världen över och de blir grund för nya lokala sånger. Hur kan då denna form av kreativitet ta uttryck i en digital värld?

En låt som verkligen har spelats ofta i samband med idrottsevenemang de senaste åren är låten Tsunami. Jag har hört den på massor med ishockeymatcher, på herr- och junior-VM, som entrélåt i innebandy – you name it. (Nä, på HIFK:s matcher har den inte spelats, där är det rock som gäller). Nåja, med denna låt kan man illustrera en annan kreativ process än den som jag presenterade inredningsvis. Inte bara har musikstycket spelats i arenorna, det har även blivit grund för nya kulturella produkter vilka framförallt sprids på sociala medier och således kanske framförs mera utanför arenan än sjungs av supportrar inuti. I den mån de verkligen har sjungits först kan nyinspelningsrna vara ett sätt att dokumentera och sprida den nya lokala varianten av sången. 

Här några exempel:

Tapparaikonen Pekka Saravo (“Saravon Pekka”) fick en hyllning i våras.  När Tappara slutligen vann ishockeyguld festades det loss rejält i Tammerors till Saravon, Pekka, Pekka, Pekka…

Nån  vecka senare var det ishockeylejonet Leo Komarovs tur att hyllas (“Komarovin Leksa, Leksa, Leksa”). 


I september fick Vimpelin Vetos bobollsspelare Tuomo Lönnmark sig tillskriven en version baserad på samma låt. 

De tre varianterna av Tsunami ser jag som exempel på en form av digital deltagarkultur. Supportar är inte bara passiva konsumenter av kulturella produkter utan likt det som är praxis inom hejarklackskulturen blir befintliga musikstycken grund för nya. Dessa sprids dock framförallt i en digital sfär.