Category Archives: forskarvardagen

“Now you are married to science”

23795125_10155336823619527_9085742942843550786_n

Från vänster: opponent Dan Lundberg, kustos Johannes Brusila och undertecknad.

Efter att min disputation var överstökad konstaterade en av mina akademiska vänner att “now you are married to science”. Hen syftade inte på att man bär den akademiska titeln som en vigselring i vardagen utan snarare att den offentliga granskningen av avhandlingen och alla de ritualer som finns kring en disputation är något som man för alltid kommer att bära med sig och minnas. Att ro i land ett avhandlingsprojekt och disputera är onekligen en kraftansträngning och disputationsdagen blir därför en unik och förhoppningsvis minnesvärd dag där man sätter punkt för ett skede av livet. Även om det var sjukt pirrigt ända fram till minuterna innan jag, opponent Dan Lundberg och kustos Johannes Brusila tågade in i Sibeliusmuseums konsertsal tillsammans till tonerna av marschen Alte Kameraden, var det faktiskt en riktigt rolig dag. Disputationsdagen utmynnade i en trevlig “Karonkka” (doktorsmiddag) på restaurang Koulu på kvällen.

Många har frågat vad som kommer att hända nu (… när man är gift med vetenskapen). Jag har förstås ännu mitt fasta jobb som ansvarig för YA:s musikutbildning och jag kommer också att handleda och undervisa på Yrkeshögskolan Novia både på våren och hösten.

Men vad gäller framtiden och forskning så erhöll glädjande nog den nygrundade forskningsföreningen Suoni ry., som jag är medlem i, finansiering både från Alfred Kordelins stiftelse (för en antologi) och från Koneen Säätiö (“ponnistusraha”) för att bl.a. utveckla metoder för aktivistisk musikforskning. Detta spännande forskningsprojekt som tangerar musik som förändringskraft och forskarens aktiva roll i samhället ligger förstås en bit från min forskning om musik i sportsammanhang, men tangerar desto mera min roll som musikkritiker och musikskribent. Detta projekt kommer jag att jobba med hösten 2018. Vad som händer sen får vi se.
_

Min doktorsavhandling Musik och sport: En analys av musikanvändning, ljudlandskap, identitet och dramaturgi i samband med lagsportevenemang kan laddas ner HÄR.

 

 

 

Advertisements

Disputation!

Jag har glädjen att meddela att min doktorsavhandling Musik och sport: En analys av musikanvändning, ljudlandskap, identitet och dramaturgi i samband med lagsportevenemang framläggs till offentlig granskning i Sibeliusmuseums konsertsal, Biskopsgatan 17, Åbo, fredagen den 24 november kl. 12.00. Opponent är FD, docent Dan Lundberg, arkivchef och överbibliotekarie vid Statens musikverk, Stockholm.

Varmt välkommen att närvara vid disputationen!

FM Kaj Ahlsved

 

Post-symposium blogg

Det har gått en tid sedan jag har präntat ner några tecken på bloggen här. När detta skrivs sitter jag på tåget hem från Finlands musikforskares 21:a  symposium vilket i år arrangerades i Jyväskylä. Temat för årets symposium var ”Back to the future of music research” och diskussionerna väckte många tankar om musikforskningens roll idag och vad den kunde vara i framtiden.

Dagens avslutande keynote av Nicola Dibben väckte en hel del tankar om personliga orsaker varför man forskar i musik. För min egen del studerar jag musik, musikpraktiker och klingande fenomen och för att genom dessa kunna förstå världen. Samtidigt lyfte Dibben fram att inom humaniora har man sällan varit speciellt framtidsorienterad, tvärtom har man tenderat att fokusera på det förgångna. Årets seminarium anordnades av Finska musikvetenskapliga sällskapet och Finska musiketnologiska sällskapet i samarbete med forskningsprojektet Music, Nature, and Environmental Crises. Därför hade symposiet även ett visst fokus på ekomusikologi med både keynotes och sessioner kring det och framtida scenarier.

Själv presenterade jag ett paper som som var en förkortning av ett mina tre avslutande kapitel i min avhandling. Glädjande nog har min avhandling inlämnats till förgranskning för ca en månad sedan och det jag nu presenterade var slutsatser kring temat “Musikens dramaturgiska funktioner i samband med sportevenemang”. I min presentation fokuserade jag på tre huvudfunktioner 1) Musiken som dramaturgiskt verktyg och dj:n som dramaturg, 2) Musikens funktion som tolkare av dramat samt 3) Musik som medel för identifikation. Den längre versionen av texten kommer att finnas med i min avhandlings introduktionsdel så för att pappret inte ska börja leva sitt eget liv nu under förgranskningstide väljer jag att inte ladda upp det här. Alla föredragens abstract finns att läsa i symposiets abstract-bok

Symposiet bjöd på många nya bekantskaper samt nätverkande med andra forskare och doktorander. Jag och mina vänner, de mycket kloka doktoranderna i musikvetenskap Salli “Nickelback” Anttonen (UEF), Sini “stalking” Mononen (TY) och Kim “dj” Ramstedt (ÅA), hade också många inspierande samtal i vår gemensamma Airbnb-lägenhet.

Ett stort tack till Jyväskylä universitet och Mutku (enheten för Musik-, konst och musikforskning) för ett inspirerande symposium.

 

 

 

 

 

Ljudet av en bragd

I tisdags hade jag möjligheten medverka i Bragdguldets tillkännagivningstillfälle på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Bragdguldsmedaljen delas årligen ut av Svenska Dagbladet och medaljören tillkännages alltid 6.12. Eftersom temat för den 45 minuter långa direktsända tillställningen (i Radiosporten och på SvD-webben) som leder fram till att pristagaren tillkännages i år var “Ljudet av en bragd” hade jag som forskare inbjudit att tillsammans med referenten Lasse Granqvist och Niclas Jonzon från Sportljud intervjuas i “Skavlan-stil” på scen av Björn Hygstedt från SvD.

Trots att det som forskare är en utmaning att leverera rappa, vetenskapligt hållbara och underhållande svar och kommentarer är det givetvis intressant och lärorikt att medverka i sammanhang utanför det strikt akademiska. Den här tillställning var riktigt rolig och diskussionen var avslappnad, humoristisk men ändå intressant.

Eftersom referenten Lasse Granqvist var före mig i tur och jag fick göra entré till tonerna av Den glider in (självständighetsdagen till ära) gled diskussionen inte helt oväntat in mot VM-låtar och speciellt sådana som inkluderar referentljud. Orden ”den glider in, den glider in i mål” ingick i den svenska tv-legenden Lennart Hylands referat från ishockey-VM 1962 och låtskrivaren Peter Karlsson byggde Tre Kronors VM-låt 1995 på ett citat (och sampling) från referatet. Den glider in var mycket populär i Sverige och innehade första placeringen på Svensktoppen cirka en vecka in i turneringen. Men när Lejonen vann finalen i Globen rövades inte bara medaljerna hem till Finland,  även låten blev en del av bytet. Av någon orsak upplevdes Sverige ha skrivit sin segerlåt på förhand och när Finland så vann omtolkades låten (i Finland) till Lejonens segerlåt. Vem kan väl glömma Jukka Tammis luftgitarrsolo inför 100 000 åskådare på Salutorget dagen efter finalen. (Nåja, mera om detta i en kommande artikel i Musiikki 1-2/2016)

Referenten tilltalar en för honom osynlig gemenskap men hen är förstås inte bara ett redskap för samhörighet; referenten är även en känsloförmedlare. De mest “bevingade orden”, vilka upplevs kollektivt av en nationell gemenskap inkluderas därför ofta i musikstycken. Andra givna låtexempel utöver Den glider in är New Orders World in motion, A-tyyppis Ihanaa, Lejonat, ihanaa och Finnish Hockey Mafias Taivas Varjele! men även Markoolios Mera mål. i Finland har vi en väldigt intressant kultur att skapa nya musikstycken, mashups och videon baserat på tidigare mediematerial. Att inte Lasse Granqvist referat från Tre Kronors 6-5 vinst mot Finland i  Hartwall-arenan 2003 har använts i Sverige är ur ett finländsk perspektiv otroligt. Här i Finland skulle det antagligen har blivit grund för många, många mashups.

Intervjuaren Björn Hygstedt envisades med att påpeka att Tre Kronor även slog Finland i VM-1962 (12-2?), alltså samma VM där Hyland yttrade orden “den glider in”. Det kände jag faktiskt inte till, betydligt intressantare än negligerandet av dessa fakta är ju att det även existerar Den glider in-versioner (t.ex. Stormwings) där Hylands referat har ersatts med J-P Jalos referat från VM-finalen i Globen 1995.

“Ljudet av en bragd” är ett mycket intressant perspektiv på idrottens musik och ljud och utöver det lilla vi hann diskuterat i tisdags hoppas jag kunna återkomma till temat i ett senare skede. Vi kunde ha snackat om detta hela eftermiddagen också men ett bragdguld skulle tillkännages.

Årets Bragdguld gick till golfaren Henrik Stenson. Han var faktiskt ett av mina starkaste tips. Fast det är ju lätt att påstå så här i efterhand..

dav

4/4

Det skulle vara så roligt att skriva något här på bloggen. Jag har en massa obehandlade idéer jag skulle vilja vädra men tiden räcker inte riktigt till för att få dem i pränt just nu.Tanken är min avhandling ska lämnas in till förgranskning i slutet av månaden och det tar nu all min tid.

Igår fick jag svart på vitt att även den fjärde artikeln (av totalt fyra) är godkänd för publicering. Den går under namnet Musik, ishockeylejon och konstruerandet av en nationell gemenskap och kommer att publiceras i Finska musikvetenskapliga föreningens tidskrift Musiikkis temanummer “Musik och samhälle” senare i höst.

Det är glädjande att även den är accepterad. 4 av 4 godkända (två redan publicerade) betyder väl att en disputation håller på att bli mer eller mindre oundviklig på vårkanten. Förutsatt att jag får inlämnat den rätt omfattande introduktionen (“kappan”), förstås. Samt att den faller i god jord hos förgranskarna, förstås.

Man brukar förlika att skriva en doktorsavhandling med ett maratonlopp. Just nu krampar det i tunneln  på väg in till upploppet på stadion. Det gäller att orka klämma ut det sista nu: jobba-jobba-job-ba!

Goda julnyheter

Nu är julhelgen överstökad och det är dags att söka sig mot Junior-VM i Helsingfors där jag ska fältarbeta några  dagar. Innan julhelgen strålade jag samman med YLE Sportens Antti Koivukangas och vi producerade en rejäl dos public service guld tillsammans. Det var jätteroligt att snacka ishockeymusik och ryktet säger att det även ska sändas ett radioprogram baserat på podden  nästa helg. Kul! Visst kan man som forskare och doktorand också bjuda lite grann på sig själv. Men allt som vi snackar om, eller som finns på spellistan, kommer eller har i någon mån redan ingått i mina publicerade artiklar. Dessa är i sin tur del av min kommande avhandling.

 

Efter JVM blir det att kavla upp ärmarna rejält. Ett par dagar innan jul fick jag ett mejl som inleddes med “[…] har beviljat dig ett stipendium…”. Äntligen! Finansiering täcker inte långt när till slutet av mitt avhandlingsprojekt men det betyder åtminstone att jag i större utsträckning kan forska på heltid och inte hålla på som de senaste månaderna där jag har jobbat häcken av mig med frilanstexter. Nu sjutton ska avhandlingen skrivas klart. Men först lite JVM.

“Nej tyvärr, nej tyvärr”

Doktorandvisan ("Nej tyvärr, nej tyvärr")
Melodi: Vipp-på-rumpan-affärn

G
Jag gick in till en finansiär,

sa goddag vad har ni här?
        C          G       D         G
Kan man möjligtvis få ett stipendium här?

                          D7
Nej tyvärr, nej tyvärr... för...


G                          C        
i år har så vi rekordantal sökande, 
D        G
sökande, sökande
G                          C         
i år har så vi rekordantal sökande, 
   D              G
er ansökan är int beviljad här.



(Repetera fjorton gånger på ett år för 
den där äkta doktorandkänslan.)