Bli den första att gilla det här!

[Kolumn publicerad i ÖT 29.3.2014]

 Bli den första att gilla det här!

Allt lyssnande innehåller en analys i någon form, den kan vara medveten eller mera omedveten, men den finns alltid där i någon form. När det kommer till det som man brukar kalla kritik, det som leder fram till en recension av något, ja då pratar vi vanligtvis om en helt annan typ av medvetenhet. Om man klagar på att symfonier är för långa eller att det saknas avancerade harmoniska progressioner i blues, ja då saknar man en viss medvetenhet och kompetens för att trovärdigt kunna resonera kring musiken offentligt. Det blir ofta ett raljerande som inte gagnar nån. Om det inte är skickligt skriven satir, förstås. Men alla får och ska bilda sig en uppfattning om något utan att själv var skolad i ämnet. Själv spekulerar jag vitt och brett i FF Jaros förehavanden utan att jag själv nånsin har spelat en officiell match. Av förståeliga skäl (visst?) gör jag det inte på denna tidnings sportsida.

Utmaningen är att kunna sålla och sovra bland rösterna, vilket också Sven-Erik Klinkmann skrev i en väldigt intressant kolumn i VBL om aggregerad kritik för en tid sedan. Tillgång till fler offentliga rum anses ha gett samhället fler röster. Men har det verkligen det eller lyssnar vi bara på de mest högljudda, snabba och rappa kommentarerna som vet hur man tar sig igenom bruset? Follow the money säger sura jag (och tänker på Mia Skäringer). Var finns långsamheten och eftertanken? Det är underhållande att följa med stora evenemang simultant på t.ex. Twitter men sällan säger kommentarerna på några fjuttiga tecken något som helst om vad som har färgat omdömet. Det är upp till läsaren att lägga ihop 1 och 1.

Det finns också utmaningar när ”kritiken” blir personlig och man själv ska fungera som aggregator, dvs. själv sammanställa ett omdöme utgående från hur många gilla-markeringar eller nerladdningar något har fått. Idén med aggregerad kritik går ut på att webbsidor erbjuder numerisk bedömning på hur bra något är så att vi ska slippa göra tankearbetet själv. Hur många ska skriva något på Fb för att du ska tro på det eller för att det ska väcka en viss skepsis? Hur många ska gilla något innan sura tidningskritikern har fel. Om folk gillar det måste det ju vara bra. Frågan är också om man blir besviken då vännens omdöme inte stämmer överens med den egna upplevelsen? Vågar man säga det på Fb, och t.o.m. utan en smiley? Svaret är oftast nej.

Kritik är relativ till vad man har upplevt tidigare och någon nyanserad diskussion uppstår sällan på nätet. Den är ofta obefintlig eller kraftigt polariserad, för eller emot. Idag har vi så bråttom att vi tyvärr inte orkar/ids läsa mer än en betygssiffra och sväljer den därför för som något den inte är. God kritik förmedlar kunskap, argument, synpunkter, värderingar och borde (!) ge läsaren en djupare förståelse. Det är mer än en siffra kan göra.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s