Alldeles nyligen har det maffiga verket “Sivuutetut soinnit: Näkökulmia musiikin historian tutkimukseen Suomessa” publicerats fritt på nätet av Turun historiallinen yhdistys. ”Förbisedda klanger” (min översättning) är en antologi med en mångsidig uppsättning forskningsansatser där musikhistorien granskas tvärvetenskapligt och ur ett samhälleligt och aktörsorienterat perspektiv. Fokus ligger på forskningsobjekt som hamnat i marginalen av musikhistorieskrivningen.

I den ingår min svenska text om tre finländska cykelföreningars musikaliska aktiviteter på 1890-talet, en tidpunkt som ofta kallas stålhästens decennium. Självklart hade föreningar som ville sprida intresset för hjulsport egna musikstycken och man gjorde även uppvisningar, bl.a. velocipedkadriljer till musik. I dessa uppvisningar medverkande även kvinnor.

Cykeltävlingarna på (trav)banorna var även rikligt musiksatta, annars hade det blivit ganska långtråkigt att titta på de hårt trampande männen. De tävlade nämligen oftast mot klockan för travbanorna vara för smala för actionspäckade tävlingar man-mot-man.

Även den här artikelns process är en riktig långkörare. Första gången jag höll föredrag om ”cykelmusik” var våren 2021. Då deltog jag i det årliga musikvetenskapliga symposiet på distans (covidrestriktioner!) från Killingholmen i Jakobstad. Året därpå höll jag föredrag på distans från Ön i Umeå på finska historieforskningsdagarna i Tammerfors. Utgående från sessionerna i Tammerfors kom Kaarina Kilpiö och Saijaleena Rantanen på den briljanta idén att göra en bok. The rest is history, som vi pa säg.

Tack till alla redaktörer, medförfattare och kolleger (i bl.a. Suoni, Åbo, Umeå och Växjö) för kloka seminariekommentarer på vägen mot publiceringsdugligt manus.

Speciellt kul med det här projektet är att jag har fått samarbeta med många nya och gamla vänner. En del av den musik som jag grävt fram ur arkiven och som behandlas i texten har nämligen spelats in i Närpes av mina vänner Tobias Udd och Martin Enroth, men även slagverkaren Patrick Lax medverkar på en inspelning av Harald Hedmans velocipedmusik. Just den inspelningen blev så bra att den t.o.m. spelats i finsk radio.

Harald Hedman som skrev även en populär marsch till Helsingfors velocipedklubb har felaktigt även antagits ha komponerat Åbo velocipedklubbs marsch. Men den kan nu i och med den här studien tillskrivas dess rätta kompositör, fotografen Edvard Axelsson. Ingen stor hit kanske men man var garanterat stolt över den i Åboklubben. Marschen torde vara arrangerad av ingen mindre än Aleksei Apostol.

Mycket forskningsarbete sker i ensamhet och är långsamt: ”Du ba sitter där framför datorn och har tråkigt”, som min dotter Iris brukar säga. Ja, så är det väl. Men när saker och ting äntligen blir klara och kommer ut kan det vara bra att reflektera över den stora mängd människor som man fått ha kul med på vägen.

Vi trampar på!